Hej.
Hej hej hej :)
Idag har jag tänkt ganska mkt på när jag var gravid, tiden bara springer förbi.
Nu ska jag skriva när det började, Jag var ute och drack och kännde att det inte stog rätt till jag fick så ont i magen så jag slutade självklart att dricka, dagen efter bestämmde jag mig för att göra ett gravtest.
Jag och Emil var i e-tuna med camilla. Jag köpte två test och tur var väl de. För första testen vissade att jag inte var gravid medan det andra testet var positivt, jag blev liv rädd, vad skulle mamma och pappa säga. nästa dag åkte jag och köpte ett som man ser vilken vecka man var i då var jag i vecka 4. samma dag skulle vi åka hem. helt tyst satt jag i bilen hem. vad skulle vi göra? vi kom hem jag sprang in i mitt rum hemma vid mamma och pappa. Maria kom och jag började tjuta, frågade vad det var och jag sa att jag e med barn. sedan kom mamma och pappa in och jag var tvungen att säga till dom. Jag blev så chokad att dom blev så fruktansvärt glada, så jag åter igen börja tjuta.
Jag och Emil var lite osäkra på vad vi ville, vi är unga Emil var arbetslös, jag kännde mig för ung och inte redo att bli mamma just då. men dagarna gick och vi hade fortfarande inte bestämt oss :S till slut sa vi att vi skulle göra en abort och jag grät hela natten och hela vägen till sjukhuset. jag sa till Emil att jag ville se vilken vecka jag var i innan jag gjorde en abort. då var jag i vecka 8. Sen så kännde jag bara NEEEEJ jag vill inte göra en abort. Och Emil stötade mig och sa om jag verkligen ville ha barnet skulle vi självklart behålla de. Jag ångrar mig inte en sekund, det bästa jag någonsin gjort.
Den 4 juni åkte vi på ultraljud att se en liten levande varelse i min mage, det var så underbart och jag fick veta att det skulle bli en liten pojke, mammas lilla pojke. :) Det gick dagar och månader, det gick så fort. Jag blev så lycklig <3 Den 25 kännde jag den lilla pojken röra på sig och då blev det helt plötsligt på allvar. Vissa gånger tänkte jag vad jag hade gett mig in på men ångrar fortfarande inte en sec. Jag och Emil blev mkt tajtare i vårtt förhållande. han skulle bli pappan till mitt barn. <3
som sagt månaderna gick så otroligt fort. Oliver pekade alltid på min mage och skrattade, så härligt.
Jag fick havandeskapsförgiftning när jag hade gått mina dagar, så jag fick åka in till falu och ligga där ganska länge, sedan fick jag åka hem och 3 dagar efter jag kom hem fick jag åka tbx till förlosnigen. det var på en söndag vi hade varit vid Emils mamma och pappa. Vi skulle åka över hällefors hem, så när vi kom till hällefors började värkarna ta i, vi fick vända åkte hem till emils föräldrar och ringde falun, dom ville jag skulle komma dit.
Jag fick några tabletter och sen sov jag hela natten. Jag vaknade kl 6 sen morgonen Emil skulle åka och jobba och jag skulle ringa när det hände något. jag var bara öppen 3 cm, Dom satt igång mig på måndag morgon kl 09:30. kl 21:00 kom dom in och sa om jag inte öppnat mig mer tills kl var 23:00 skulle det bli snitt. det kom in en läkare vid 23:00 och såklart hade jag inte öppnat mig. jag låg med värkar i 15 timmar innan dom bestämde sig för att göra ett snitt. Han ville tydligen inte ut. Jag hade bara öppnat mig 5 cm på 15 timmar. Shit tänkte jag när dom kom in och hämtade mig och Emil, jag var nervös och rädd. på den lilla vägen till oprationssalen gick det säker 100 tankar i mitt huvud. HJÄLP.
När vi kom in till salen var det jätte mycket läkare, sköterskor, barn morskor. alla skulle så klart prata i mun på varandra och där ligge jag och ska försöka svara på allt. dom smörjde in något på min mage och frågade hela tiden om jag kännde massa saker. efter ett tag sa som snart e din son här, Nu skär vi, det kommer lite vatten nu. kom ju en hel flod. Jag hörde ett skrik och där var han så underbar så vacker. min bebis. jag blev så glad och så lycklig. dom vissade upp ha för mig och sedan gick dom iväg och vägde han och massa skit, Emil klippde navelsträngen. Medan jag låg och blev ihop syd. Jag åkte in på uppvaket och Emil och Victor ner till förlosningen. Det känndes som en evighet i de där uppvaknings rummet. Jag ville bara ner till min son och till EMil. När jag äntligen fick åka därifrån skakade jag så mycket att jag inte kunde hålla i victor. De här är det bästa som hänt mig någonsin <3
Nu har det gått 4 månader och Victor är det bästa som hänt mig <3
Min kärlek till victor går inte att förklara <3
Här e jag nu. :)
Idag har jag tänkt ganska mkt på när jag var gravid, tiden bara springer förbi.
Nu ska jag skriva när det började, Jag var ute och drack och kännde att det inte stog rätt till jag fick så ont i magen så jag slutade självklart att dricka, dagen efter bestämmde jag mig för att göra ett gravtest.
Jag och Emil var i e-tuna med camilla. Jag köpte två test och tur var väl de. För första testen vissade att jag inte var gravid medan det andra testet var positivt, jag blev liv rädd, vad skulle mamma och pappa säga. nästa dag åkte jag och köpte ett som man ser vilken vecka man var i då var jag i vecka 4. samma dag skulle vi åka hem. helt tyst satt jag i bilen hem. vad skulle vi göra? vi kom hem jag sprang in i mitt rum hemma vid mamma och pappa. Maria kom och jag började tjuta, frågade vad det var och jag sa att jag e med barn. sedan kom mamma och pappa in och jag var tvungen att säga till dom. Jag blev så chokad att dom blev så fruktansvärt glada, så jag åter igen börja tjuta.
Jag och Emil var lite osäkra på vad vi ville, vi är unga Emil var arbetslös, jag kännde mig för ung och inte redo att bli mamma just då. men dagarna gick och vi hade fortfarande inte bestämt oss :S till slut sa vi att vi skulle göra en abort och jag grät hela natten och hela vägen till sjukhuset. jag sa till Emil att jag ville se vilken vecka jag var i innan jag gjorde en abort. då var jag i vecka 8. Sen så kännde jag bara NEEEEJ jag vill inte göra en abort. Och Emil stötade mig och sa om jag verkligen ville ha barnet skulle vi självklart behålla de. Jag ångrar mig inte en sekund, det bästa jag någonsin gjort.
Den 4 juni åkte vi på ultraljud att se en liten levande varelse i min mage, det var så underbart och jag fick veta att det skulle bli en liten pojke, mammas lilla pojke. :) Det gick dagar och månader, det gick så fort. Jag blev så lycklig <3 Den 25 kännde jag den lilla pojken röra på sig och då blev det helt plötsligt på allvar. Vissa gånger tänkte jag vad jag hade gett mig in på men ångrar fortfarande inte en sec. Jag och Emil blev mkt tajtare i vårtt förhållande. han skulle bli pappan till mitt barn. <3
som sagt månaderna gick så otroligt fort. Oliver pekade alltid på min mage och skrattade, så härligt.
Jag fick havandeskapsförgiftning när jag hade gått mina dagar, så jag fick åka in till falu och ligga där ganska länge, sedan fick jag åka hem och 3 dagar efter jag kom hem fick jag åka tbx till förlosnigen. det var på en söndag vi hade varit vid Emils mamma och pappa. Vi skulle åka över hällefors hem, så när vi kom till hällefors började värkarna ta i, vi fick vända åkte hem till emils föräldrar och ringde falun, dom ville jag skulle komma dit.
Jag fick några tabletter och sen sov jag hela natten. Jag vaknade kl 6 sen morgonen Emil skulle åka och jobba och jag skulle ringa när det hände något. jag var bara öppen 3 cm, Dom satt igång mig på måndag morgon kl 09:30. kl 21:00 kom dom in och sa om jag inte öppnat mig mer tills kl var 23:00 skulle det bli snitt. det kom in en läkare vid 23:00 och såklart hade jag inte öppnat mig. jag låg med värkar i 15 timmar innan dom bestämde sig för att göra ett snitt. Han ville tydligen inte ut. Jag hade bara öppnat mig 5 cm på 15 timmar. Shit tänkte jag när dom kom in och hämtade mig och Emil, jag var nervös och rädd. på den lilla vägen till oprationssalen gick det säker 100 tankar i mitt huvud. HJÄLP.
När vi kom in till salen var det jätte mycket läkare, sköterskor, barn morskor. alla skulle så klart prata i mun på varandra och där ligge jag och ska försöka svara på allt. dom smörjde in något på min mage och frågade hela tiden om jag kännde massa saker. efter ett tag sa som snart e din son här, Nu skär vi, det kommer lite vatten nu. kom ju en hel flod. Jag hörde ett skrik och där var han så underbar så vacker. min bebis. jag blev så glad och så lycklig. dom vissade upp ha för mig och sedan gick dom iväg och vägde han och massa skit, Emil klippde navelsträngen. Medan jag låg och blev ihop syd. Jag åkte in på uppvaket och Emil och Victor ner till förlosningen. Det känndes som en evighet i de där uppvaknings rummet. Jag ville bara ner till min son och till EMil. När jag äntligen fick åka därifrån skakade jag så mycket att jag inte kunde hålla i victor. De här är det bästa som hänt mig någonsin <3
Nu har det gått 4 månader och Victor är det bästa som hänt mig <3
Min kärlek till victor går inte att förklara <3
Här e jag nu. :)
Kommentarer
Postat av: Emma - mamma till Alice
Åååh vad fint! de var då bra att du behöll barnet :D Fick en liten tår i ögat hehe :')
Postat av: Anna:)
Vilken tur att du har så förstående föräldrar:)Kommer alltid finnas för dig, LOVE YOU!! Och ja Victor är ett litet charmtroll minsann:)
Postat av: Anonym
Så fint du har skrivit om alla dina tankar!
Postat av: Charlott
Så fint du har skrivit om alla sina tankar!
Trackback
